iwanna

helt
slut
i
hela
huvudet

Bonies skrev att hon har svårt att hantera positiv kritik och kommentarer, och jag kan inte hålla med mer.

Igår när jag träffade en klasskompis på gymmet så sa hon"gud va du har blivit smal, va duktigt av dig!"

jag stod där som en förståndshandikappad och mumlade något "hehe, aa jättesmal höhöh". fantastiskt innovativt.

Idag på en annan kompis tårtkalas(varför?) så sa en kompis "gud du har typ gått ner 15 kg!"

jag svarade "eeeeeeeeeeh öööhh jag har ätit glass (WTF??)"


Kan någon förklara för mig hur man ska hantera positiva kommentarer?? Jag får ju hoppas på att jag kommer att få några mer, annars skulle det vara lite sorgligt.


kram

håhåjaja idag är vågen mig vän! Ingen mer 6:a mer!!

Jag citerar min käre livskamrat Axl Rose;


I used to do a little,
but a little wouldn't do

So the little got more and more

I just keep tryin'
to get a little better

Said a little better than before

Jag har alltid oroat mig över min vikt. Sen jag var sex år och kollade på mina lår i spegeln har jag velat gå ner i vikt. Jag själv är nog den största boven i dramat, men dessa kommentarer har också hjälp till lite

- Om du bara gick ner 2 kg så skulle du vara perfekt. - pappa
- Är det verkligen kul att vara störst bland dina vänner? - pappa
- När jag kommer tillbaka vill jag inte se det där fettet igen! - faster
- Du får 1000 kronor om du går ner 3 kg på en månad - pappa
- Det är så mycket roligare att handla med dig nu när allting sitter så mycket bättre - pappa
- Men Lars(pappa), det här är ju inte alls fett! (klämmer på mina lår) Det är ju muskler! - farmor
- Ställ dig upp så jag får se på dig. Du är väl inte så stor? Jag förstår inte vad det är din far ska hålla på och snacka om! - farmor
- Nämen äter du nu igen? Ska det vara så himla svårt att inte äta? - pappa (jag var 14 och åt en fullkornsmacka til mellanmål)
När jag inte hade ätit på tre veckor och låg inne på sjukhus med dropp (hade magkatarr och utnyttjade det in i det längsta för att inte äta, 13 år, 35kg) så frågade läkaren pappa om jag hade visat anlag för anorexi förut. Då svarade pappa: Anorexi? haha det är nog INGEN risk!


Samtidigt så vet jag att pappa bara vill hjälpa. Han vill inte att jag ska bli stor för att han vet hur jobbigt det är att inte kunna ha de jeans man vill ha och hur tråkigt det är att prova kläder osv. Han syster är nämligen lite kraftig, abolut inte tjock, men hade några extrakilon. Och han vet hur jobbigt hon har haft det min sin vikt och så, och han vill inte att jag ska behöva känna så.

Jag är så förvirrad.

Ska nog skriva ett inlägg sen om mina föräldrars inställning till mat, men orkar inte nu..


kram

wow

Den "lugna" veckan på landet visade sig bli den värsta hetsveckan på länge.

Mina föräldrar hade inte tid att prata med mig i veckan om allt (hallå när har man tid om inte på landet??), så vi ska göra det sen när min styvmamma kommer hem(hon är fortfarande på landet)
kul?
inte så värst

Jag har förlorat allt vad mättnad och hunger heter. Jag hetåt en pizza och ett helt paket kex. Kände ingen skillnad mellan före och efter.

Hjälp.


Förresten, är det någon som vet om det är bra eller dåligt att tugga tuggummi efter man har spytt?

kram

äta/ inte äta?? Jag hetsar ju vare sig jag äter regelbundet eller inte. Jag är jätteförvirrad.

Ena halvan av mig kämpar så hårt för att kilona ska rasa, genom att inte äta

Den andra halvan vet att jag inte klarar det, vet att jag hetsar tre dagar senare

Fast det gör jag ju åt andra sidan även om jag äter typ 6 mål om dagen?

Fast chansen kanske minskar?

Jag vill inte gå upp mina 4 kg som jag gått ner i sommar (på ett relativt hölsosamt sätt) igen pågrund av att jag hetsar



Mina föräldrar kommer fråga vad dom ska göra för att hjälpa mig. Hur ska jag veta det?

Vad kan dom göra egentligen? Ber jag dem ta ut allt onyttigt ur huset gör dom det i 2 dagar. Eller säger att mina småsyskon vill ha det. När jag ber om att vi inte ska äta baguette till middagen, gör vi inte det i 2 dagar och så dyker den upp igen på 3e dagen. Oftast äter jag den inte men är jag inne i en hets/ätperiod gör jag det. Och så spyr jag.


Jag tänker på en sak som Tant malin skrev, att anorektiker inte vill äta, men att bulimiker skulle sätta igång att sluta banta direkt om jorden skulle gå under (nåt sånt). Och det stämmer så väl in på mig. Jag vill bara få ut all mat ur mitt huvud!!!! För jag hatar mat, samtidigt som jag bara vill äta äta äta äta. Det går inte ihop. Jag vill åka någonstanns där det inte finns mat.

ex:

Min styvsyrra kom på sig själv idag med att bara ha ätit en macka och ett äpple på hela dagen, då hon började känna sig lite hungrig. 

Hon hade alltså inte tänk på mat under hela dagen, utan upptäckte bara att hennes mage kurrade. Jag som hade ätit  frukost lunch och mellis idag hade däremot gått omkring och tänkt på mat varenda eviga sekund ungefär.


jäkla förvirrande liv 

pappa har läst papprena, styvmamman har läst papprena (beskrivningar om hetsötning mm från Tant Malin)

De tre senaste dagarna har gått åt helvete, kräk och hets varje dag. dööööö hets bara försvinn!!!!!!


Jag ville diskutera allt med styvmamman, men hon vill vänta tills pappa kommer till landet. Dvs imorgon. Hjälp


jag är bara extremt förvirrad just nu.

jag vet inte vad jag vill.

nånstanns




hjälp

jag ger upp datapausen, behöver lite dagliga uppdateringar!



Vet ni, att när man äter lite och ofta så produceras ett hormon i kroppen som heter typ Lepigos(Lepigen någon?)eller nåt sådant. Vad som är så bra med det hormonet är att det minskar bukfettet, alltså allt fett runt magen!

Plus att det är lättare att inte hetsa då.


Nu måste jag gå igen, men vi hörs snart


kram

Nu drar jag till landet i några dagar, tar inte med mig datorn



vi hörs om några dagar för up-date!



kram

jag ger upp, imorgon ska jag lämna över all kontroll till mina föräldrar. Dom får fan sätta upp övervakningskameror i köket jag bryr mig inte bara dom får mig att SLUTA HETSA!

varför finns det inte speciella bulimi-behandlingshem där man får vänja kroppen till att kunna känna mättnad/hunger igen? Utan att man ska behöva känna sig värdelös bland alla smala anorektiker...bara lära sig att sluta när man är mätt INTE HETSA

JAG GÅR INTE TILLBAKA TILL SCÄ OCH SER UT SÅ HÄR!!! NEJ NEJ NEJ NEJ
fyfan jag gråter av bara tanken, det är så PINSAMT, så SKÄMMIGT, så allt som inte är trevligt
 
JAG BLIR GALEN, jag ska upp om 4 timmar och åka till landet. Jag har inte packat. Jag som skulle sova bra varje natt.



JÄVLA PISS HELVETES LIV


sorry behövde få ur mig lite

snälla vågen var snäll mot mig imorgon, snällasnällasnälla






fast även om den är det så känns det som att jag springer att dödsdömt lopp..

Jag känner mig så extremt förvirrad just nu. I hela mit liv (sen jag var 7) har jag försökt att gå ner i vikt. Men jag har aldrig kommit ner så långt som jag har velat. Jag är på väg längre och längre ner i skiten, en blandning mellan hets, svält och kräk, och ännu mer hets. Jag orkar inte må så här dålig för ingenting. Jag orkar inte spendera 3 timmar om dagen då jag kunde göra något annat med att läsa om allt som har med vikt att göra. Jag orkar inte isolera mig för att jag vill svälta ifred, vilken alltid ändå blir en hetsätning. Jag orkar inte sumpa skolan i höst, då jag kommer behöva energi. Jag vill kunna mysäta godis med mina kompisar och prata om allt möjligt, utan att tänka 6-7-8 st ojdå försent nu blire hets!

samtigt,

så vill jag inte se ut som jag gör, jag är inte ens normalsmal. Jag vill känna på hur det känns att vara så där riktigt smal som jag drömmer om. Jag vill inte ge upp allting för innerst inne så känner jag att jag kanske, kanske kan lyckas? Jag vill visa pappa att jag visst kan bli smal. Jag vill visa alla som driver med mig att jag faktiskt också kan må dåligt. Jag vill känna mig snygg, het, sexig. Jag vill inte att mina vikt ska hindra mig från att våga prata med folk och bjuda på mig själv. Och jag vill INTE gå in på ätstörningcentret och väga 158 kg mer än "normalen" där. Det är så pinsamt att jag skämms bara jag tänker på det.



Men jag kommer aldrig att kunna ge upp allt eller inget tänket, det har jag haft hela livet. Jag kommer aldrig att kunna äta en kaka och vara nöjd, jag kommer alltid att vilja ha 3 paket till. Jag kommer alltid att älska hetsen, samtidigt som jag hatar den. För även om den förstör mig, så längtar jag efter det. Dag efter dag,


Det jag önskar mest i hela välden just nu är att jag ska kunna äta EN kaka



jävla liv

Kör på någon slags "halv-fasta-detox" idag.

Har ätit och druckit:
3 glas proviva lättsockrad
3 selleistjälkar
Grönt te


Middag ska bli grönsakssoppa.




Vill inte vill inte vill inte hetsa mera

Tant Malin,


Jag önskar inget högre än att sluta spy och hetsa, och ditt inlägg gör mig mig så rörd.

Du Får mig att återfå ett litet hopp om att det GÅR att ta sig ut ur allt. Du får mig att tänka efter på vad jag egentligen offrar för ingenting. Du får mig att vilja åka tillbaka 30 år i tiden och hjälpa DIG. Du får mig att vilja byta namn till typ "hälsobloggen".  Du får mig att vilja krypa upp hos dig i soffan när allt är jobbigt.

Mest av allt önskar jag att att alla med äs skulle kunna bo i en lägenhet med dig, där vi kunde få sitta och lyssna på dina erfarenheter varenda dag.

Och du skulle skydda oss,
och ta hand om oss
och krama oss

För det är så jag ser dig. Som en "mamma" som kramar och tröstar. Det är svårt att beskriva, men dina inlägg är så speciella, de betyder så mycket. Haha till och med din "drömdag" i inlägget sluta banta prickar in mig totalt.

Jag vill bara säga TACK för att du skriver din blogg varje dag. Jag tror att den och du  är ett stöd för många tjejer.

Det är du för mig iallafall



kram

Det är väl fullt normalt att man går och lägger sig klockan halv 6 bara för att man inte vill hetsa och spy för tredje gången inom 2 timmar??

Och att man inte vill träffa sina kompisar utan bara ligga hemma ensam,

som man iofs inte vill eftersom att är man hemma ensam går man bara runt och är sugen,

Men man är alldeles för orklös för att orka göra någonting, ens ta en 10 minuterspromenad




jävla s k i t l i v