iwanna

Pappa berätta precis att han och styvmamman ska gifta sig.
Min första tanke var "hjälp jag måste hinna gå ner i vikt tills dess så att jag kan ha en fin klänning"

Hur jäkla normalt är det?

inte så värst skulle jag tro..

Just nu känner jag mig bara allmänt nere..

Min läkare säger antidepp (jag med), men min psykolog vill att vi ska försöka lösa det utan, att jag måste hålla ut lite, det kommer gå lättare snart. Vågar inte diskutera med pappa, han kommer bli orolig och bli deppig själv hela veckan.

Min styvmamma hade lagat råris speciellt för mig idag för att vi skulle kunna äta tillsammans. Kunde inte äta det. Åt morötter. Vad är det med mig, råris är typ det bästa man kan äta för kroppen.??

Min bästa kompis pappa har fått cancer.. Det är helt otroligt och jag blir så ledsen när jag tänker på detm för dom har verkligen en bra relation. Det värsta och mest deprimerande är nog att jag inte vet vad jag ska säga till henne. Jag borde ju veta vad behöver få höra, min mamma dog i cancer när jag var nio.  Ändå satt jag där som ett ufo och sa "ojj..."

Min psykolog är världen gulligaste, jag får små presenter som symboler på att jag är så duktig som inte kräks. Varje gång vi äter middag anpassar hon den med massor av grönsaker så att jag inte ska få ångest. Hon smsar varje dag och undrar hur det går och så vidare. Mina föräldrar spelar ett spel som lyder så att om vi inte låtsas om problemet så finns det inte. Framför allt så finns det ju bara "ibland", har vi gäster så "försvinner" ju mitt problem puts väck och jag kan väl äta potatis sås och kladdkaka utan problem. Eller? Och varje dag vill dom visa hur "duktiga" dom är. Vid middagarna säger styvmamman ska du inte ta lite pasta? Jag svarar nej och hon tar TRE pastastrån själv. Är hon riktigt hungrig tar hon 2 till och säger ojojoj dagens träning har gjort mig riktigt hungrig höhö.
 
Pappa frågar vill du och dina syskon ha middag ikväll? Jag svarar öh ja.. klart dom vill ha det? Han fortsätter "Okej, *suck*, själv ska jag äta EN macka. Det är bara din styvmamma som har fört in sådant tjafs att man ska äta middag." Jag svarar "men macka är ju inte precis så bra mat?". Han forts "men vaddådå?? det är ju inte så att jag tänker VRÄKA i mig massa mängder. Jag ska ju bara äta EN macka". Jag; "jag tänkte mest näringmässigt...på vitaminer och så..."
Bilresan hem forskred i tystnad


Lägg till lite skolmassakrar och kidnappade människor på det så får man en lagom deprimerande tillvaro..


Kram

varför är min hjäna så konstig?

Varför kan jag inte äta tacos eller pasta, men däremot typ 5 fullkornsmackor, en jättesmoothie och 4 frukter? samtidigt? Det är ju minst lika mycket kalorier i det jag åt på en gång som i en normalportion mat. Varför kan jag inte känna mättnad? bläbläbläblä

Update: Kände mättnad efter middagen! Eller lite iallafall, typ fick lite ont i magen.(mätt?)


kram

http://www.uppdragbarn.se


Genom att länka skänker man 20 kronor, GO FOR IT !


över till mig igen;

Hur berättar man för sin terapeft att man vill prova sina antidepressiva för att man inte tycker att det har gett något resultat att bara prata?

i den här bloggen ska jag vara ärlig. Så ska berätta om en tanke som slog mig


Jag tror att bulimiker har ett så svårt för att våga söka hjälp för sina problem för att man inte är "färdig". Varje dag så hoppas man att ens ätstörning ska ha "vridits om" till att man skulle sluta äta och få ångest innan man ätit. Jag tror att en bulimiker inte vill ge upp sin ätstörning, utan bara vill bli av med kräkningarna för att sedan fortsätta den anorektiska banan.

Varje bulimiker har nog någon gång önskar att dom hade anorexi istället..






hemskt jag vet, men jag har ingen annan att utgår ifrån än mig själv..

Min mage gör ont. Det ligger ungefär två dagars mat i den.


ska

                     inte 

                                            kräkas






gråter

jag känner mig så jäkla tjock just nu.

U p p s v u l l  e n, STOR och tung. Inte ett dugg roligt.  Fyfan.


Jag har inte kräkts på 15 dagar (!!!) om det går bra ikväll. Varför känns det inte bra?

Det är bara jättejobbigt. Kämpar varenda sekund och det enda jag känner är känslan av fett.


Men jag vill inte börja hetsäta/spy igen! nej nej nej



Men ska jag vara ärlig saknar jag att hetsäta.. Suget finns ju kvar, som fan, men jag har bara lärt mig att försöka undvika det.

Så nu är jag spyfri med ett väldigt hetssug och uppsvullen mage. Min kropp känns som bulldeg. .. Ryser

Ändå kommer jag att äta ikväll? Varför ger in kropp mig dubbla signaler?


När kommer min kropp att anpassa sig?



 

Jag har inte ätit något onyttigt (except vanlijyoghurt) på en vecka nu.

Däremot har jag ätit mängder


mängder
mängder
mängder



whats up med detta beroende av mat?

Jag älskar de veckor då jag inte äter och inte vill äta och allt är frid och fröjd.

Hur kommer det då sig att jag kan spendera 3 dagar med att BARA äta? Och inte göra något annat typ. Bara må illa av alla maten och sen gå och äta lite till.


hjälp

är det bara jag som har problem med att publicera inlägg? Alltså att dom försvinner?


Jag har sträckt mig ljumske:( Det gör pissont och jag kommer ha svårt att träna. Någon som har något tips?


kram

jag är så jääävla sugen på att hetsäta nu. Ska inte. VILL inte.

Vill visst


NEJ!



Varför fattar inte min kropp att den ska sluta vilja ha mat när den är full? Varför överäter jag hela tiden och måste gå omkring och må illa?


Jag klarar inte det här mer!

Jag spillde ut ramlösa över tagentbordet och tänkte vara lite smart och pilla loss tagenterna och torka upp under dem.


Det var bara det att jag inte fick på dom igen




Så nu är datorn på lagning IGEN, men men


Jag har fortfarande inte spytt! så jäääävla nära igår. Jag ser det här som en transportsträcka. För att när jag väl har fått ordning på hetsätningarna kan jag börja gå ner i vikt. Det innebär att jag offrar mig nu i några veckor och  få gå omkring och känna mig oerhört tjock och extremt uppsvälld. Extremt. Var nära att böraj gråta igår, men jag spydde inte!




kram

Hur kommer det sig att man alltid tycker att nötter verkar som en så bra idé först, trots att man vet att efteråt så får man ångest upp till öronen serverat??


jag har dock inte spytt..


dock verkade då min kropp vilja det

idag var en svår dag..

igår var jag på stor fest. Jag drack för första gången på typ 2 månader. Jag vill aldrig ha kalorierna från spriten och jag vill inte göra något pinsamt som att typ börja dansa eller något sådant (tänker inte vara tjockisen på dansgolvet!)

men men igår drack jag. Jag förade med två fd anorektiker, och dom drack så då kändes det lite "tvunget" att göra det. Jag kunde ju precis inte inte säga nä men asså jag vill inte ha mer kalorier idag, till två personer som fortfarande går på behandling.

Aja, jag drack, jag hade roligt. Jag dansade. Jag åt. Marsmallows och 3 mackor. Spydde inte.


ångest

jag gillar musik


här får ni en bra låt

Kids - MGMT

Pappa hade tydligen pratat med farmor. Hon var orolig, men hon verkade förstå. Lite iallafall
- alltså, du vill inte äta men kan inte låta bli?
-eh aa typ eh öh (jag skäms alltid när man pratar om mat)
- Jag förstår dig, sådär är det med mig och cigaretter också! varje morgon så säger jag nu ska jag inte röka mer, och sen så röker jag upp 2 paket på 2 timmar. det är hopplöst

 

som sagt, hon förstår lite iallafall, på sitt egna lilla vis. Farmor hatar att äta. Det är typ det värsta hon vet. Hon ville att jag skulle komma till henne och lära henne att äta, så drog jag faktiskt lite på smilbanden. (Trots att hon sa att jag åt/kan mycket vilket jag egentligen skulle börjat böla över) Hon är gullig min farmor


Till saken; hon ska skriva ut ett recept till mig på några tabletter jag ska ta i 14 dagar. Har absolut nada aning om vad det är, men jag antar att jag kommer att på se receptet snart. Hon säger att jag inte kommer att behöva tänka något mer på maten, att jag inte kommer att ägna det en tanke. Om det blev några över skulle jag skicka dem till henne så skulle hon ta dem mot ciggen.  Någon som vet vad hon snackar om?

(Farmor är läkare föresten)


Kram

Pratat med pappa gick åt h e l v e t e.

Jag är inne i en hetssvacka nu (mens) och hade hetsätit idag på eftermiddagen(=spytt). Till middag åt jag champinjoner med matvete. Sen efter middagen ville jag ha något mer(diciplin någon?) så jag gjorde en smootie. När jag är på väg ner till mitt rum kommer pappa och säger ungefär
"vad ska det där va bra för, va? Hur fan kan du få i dig en sån där? JAG skulle fan spytt om jag drack upp hela den där efter en stor middag"
jag börjar gråta
"vafan håller du på och ska gråta nu för?"
j"ag vill bara vara i fred"
"hämta dina matteböcker så att vi kan prata och räkna"
jag gör så, under protester.

vi sitter vid middagsbordet, jag gråter.


"alltså jag fattar inte vad det är du vill? ville du inte bli smal eller? varför ska du gå omkring och äta massa då?"
"jag vet inte, jag var sötsugen och hade mens" och min magsäck är just nu en ballong av all hets
"jag förstår mig inte på dig, vill du bli tjock nu? vill du sitta hemma och äta choklad hela dagarna och inte göra något vettigt av ditt liv?"
"det är klart jag inte vill.."
"varför skulle du äta den där jäkla saken då då??"
"(skäms) jag vet inte.."
"hur svårt kan det vara att bara äta frukost lunch och middag, helt normalt"
"jag vet inte pappa, jag kan bara inte . "
"men förklara för mig varför du vill äta när du blir tjock?"
"jag vet inte pappa, tant malin beskriver det precis så som jag känner" (har gett honom urdrag från tant malins blogg)
"men kom igen de där papprena var ju fan inte på riktigt. En tjej som skriver att hon bara vill gå omkring och vräka i sig hela tiden och det ändå hon tänker på är mat mat mat och att hon VILL att alla ska äta massa onyttigt och bli tjocka och att det är så okej och bra och allting. Är det så du vill ha det? blir du lycklig av att vara tjock och gå omkring och äta?"
"pappa hur fan kan du säga att hon vill att alla ska bli tjocka??"
"ja men det är ju det hon säger"
" det är det fan inte.."
"jag förstår bara inte hur svårt det kan vara att äta normalt! vafan ska du äta socker och sånt där annat för? va?"
"pappa det finns inget jag hellre vill än att bara äta för att jag är hungrig eller för att kroppen behöver energi, utan att behöva tänka på det 100 gånger per 100ade sekund"
"ja men hur jäkla svårt kan det vara att äta normalt? Sitta där och bara vräka i sig och sen spy, mår du bra av det eller??"
"nej det är klart jag inte gör..." gråter fortfarande
"sluta sitta där och tyck synd om dig själv, om du hade svultit hade det varit en annan sak"



jag har aldrig känt mig mer misslyckad i hela mitt liv. nu har jag ju fått det bekräftat..