a part in my life
Jag undrar lite, varför underhåller jag andra genom att berätta "nedvärderande" historer om mig själv, som får folk att skratta åt mig? Fast dom skrattar lite med mig för att jag också faktiskt skrattar (åt mig själv). Är historen inte så jätterolig (=jag råkar ut för konstiga pinsamma situationer, jag gör bort mig, säger dumma saker etc) så får jag överdriva orginalet en smula. Allt så att folk ska skratta.
Vill jag bara att försäkra dom åt att jag verkligen inte tycker att jag är söt/snygg/bra/rolig på något sätt, och inte på något sätt vill att golk ska tro att jag "är något"?
jag vet inte... men varför känns det som att jag alltid spelar en roll?
Du är rädd för att vara dig själv för att du är sjukt rädd för att bli sårad/dissad och om du spelar en roll och någon reagerar negativt på dig så är det inte egentligen dig den personen reagerar negativt emot och det känns bättre. Då blir inte du utan en roll du valt dissad. Hänger du med? Kan det ligga något i det? Du har kanske blivit "utsatt" tidigare, har dåligt självförtroende och är osäker på vad andra ska tycka om din personlighet.
kram
Hej! Det där är typiskt beteende när man har dålig självkänsla. "Jag ska minsann visa dem att jag inte tror att jag är något genom att vara den som hackar mest på mig". Jag gjorde precis likadant, var alltid den festliga, hade alltid dråpliga historier om hur jag gjorde bort mig.
Samtidigt måste jag säga att motsatsen, såna som inte kan driva med sig själv och bara skryter, de är helt olidliga att vara med! Så lagom är bäst, antar jag.
Sköt om dig!
