nr 51
Förövrigt va det förra inlägget nr 50. yey, skitcoolt. verkligen.
Förövrigt 2, jag önskar så innerligt att jag aldrig hade "lärt" mig att kräkas. För då skulle jag kanske hetsa mindre för att jag visste att jag måste behålla ALLT.
Det som känns så jobbigt är att jag vet att jag aldrig kommer att kunna äta en bit tårta utan att det leder till att jag äter upp hela. Inte för att jag vill äta en tårtbit, men det är lite jobbigt för det är samma sak när det kommer till pasta och liknande också. För om jag är bjuden på tex middag och vill gå, då kan jag inte klara mig undan på att äta lite utan då faller jag dit och så är allt förstört!
Därför måste jag äta EXAKT den maten jag vill, EXAKT då jag vill. Kul liv. Jag är trött på att alla rynkar på nästan när jag äter bönor eller tonfisk, jag vill bara äta ensam för all framtid. Detta leder till att istället för att vara glad åt att jag ska åka till landet med min bästa kompis, är jag jätteorolig och VILL inte. Hon kommer ju inte vilja äta det jag äter, och jag vill verkligen INTE att hon ska se hur det ser ut när jag äter egentligen. Hur jag delar upp maten, äter vissa saker med gaffel, andra med sked, några med händerna och håller på och har mig och krånglar och undviker och massa saker.
Massa svammel, sorry
kram
Förövrigt 2, jag önskar så innerligt att jag aldrig hade "lärt" mig att kräkas. För då skulle jag kanske hetsa mindre för att jag visste att jag måste behålla ALLT.
Det som känns så jobbigt är att jag vet att jag aldrig kommer att kunna äta en bit tårta utan att det leder till att jag äter upp hela. Inte för att jag vill äta en tårtbit, men det är lite jobbigt för det är samma sak när det kommer till pasta och liknande också. För om jag är bjuden på tex middag och vill gå, då kan jag inte klara mig undan på att äta lite utan då faller jag dit och så är allt förstört!
Därför måste jag äta EXAKT den maten jag vill, EXAKT då jag vill. Kul liv. Jag är trött på att alla rynkar på nästan när jag äter bönor eller tonfisk, jag vill bara äta ensam för all framtid. Detta leder till att istället för att vara glad åt att jag ska åka till landet med min bästa kompis, är jag jätteorolig och VILL inte. Hon kommer ju inte vilja äta det jag äter, och jag vill verkligen INTE att hon ska se hur det ser ut när jag äter egentligen. Hur jag delar upp maten, äter vissa saker med gaffel, andra med sked, några med händerna och håller på och har mig och krånglar och undviker och massa saker.
Massa svammel, sorry
kram
Kommentarer
Postat av: Anonym
Hej! Såg din fråga, jag är 168 cm och väger idag hela 63. Mitt mål är tio kilo till december när min syster får barn. Idag känns det dock som en omöjlighet. H en bra kväll
Postat av: Tant Malin
Hej, jag läste just det här och det är verkligen en perfekt definition på hur det är att ha bulimi. Allt eller inget - hela dagen kan förstöras av att det inte fanns just den sortens tonfisk man brukar ha osv osv.
Men vet du, det är inte så att hela ditt liv måste vara så sjukt inrutat. Du kan göra ett val - du kan välja att bli frisk!!!
Tänk vad skönt att kunna ta dagen som den kommer och att kunna hänga med kompisar lite spontant.
Det är jobbigt att ta tag i bulimin och bli frisk - men det är det värt, jag lovar!!!
Kram på dig
Trackback
